…när det gäller att sjunga, säger systersonen efter att ha sett reklam för en musiktävling på tv.

Jasså, svarar jag, vad är det då?

Varvid systersonen svarar: Det är refrängen.

Ha ha ha..

Ur barnamunnar kommer så roliga saker ibland.

Fast det känns egentligen inte så illa. Jag hade nog kunnat jobba en vecka till om så varit fallet. Men det är ju lätt att säga när jag inte ens har tre och en halv timme kvar tills jag får vara ledig i fyra veckor. Ha ha!

Min älskade syster har kommit med sin son idag. Dom ska vara hos mig ett tag, och jag är så glad över det. Jag har längtat så efter dem. Men nu så ska jag rå om dem ordentligt ett tag.

Semester.. semester.. semester… trallalalalaaa…

Nu kom jag ihåg att ringa frissan. Då är hon inte där förens på fredag. Jag gråter bittra tårar. För mitt hår är långt och besvärligt nu.

Igår var jag och fiskade, då hade jag keps. Det är bra, man får varken solen eller håret i ögonen. Sen ser man ut som en idiot, men det är iofs en mindre viktig detalj när man är på sjön och slabbar med mask och slemmiga fiskar.

Dotter och hund var med i båten. Det gick bra, även om dottern ibland skrek så jag trodde öronen skulle ramla av. Hon har inte fiskat så ofta, så det var spännande.

Jag pratade med G idag. Vi åker hem samtidigt, och ska försöka hitta tid till att umgås lite. Det gör mig glad, för han brukar alltid ha så fullt upp med allt så vi brukar knappt hinna träffas. Men kanske den här gången. Det vore skönt att få känna lugnet.

För övrigt så är tiden knapp nu, det är skönt ute och då tappar jag lite inspiration till att blogga. Jag vill vara ute och göra saker istället för att sitta inne. Men det är naturligt att det blir så. Inläggen kommer en aning glesare än vanligt.

Nu ska jag iväg och jobba kväll. Ha en underbar tisdag alla!!

Det är intressant med att bo i lägenhet och leva balkongliv. Man har en jäkla koll på grannarna, vare sig man vill eller inte.

Just nu sitter jag under mitt parasoll och skriver, grannen längst ner (inte den ilskna tanten utan hon bredvid) har hela  tjocka släkten på besök. Alldeles nyss rök dom ihop här ute på gården. Jag okade inte bry mig men det är svårt att missa när folk gapar argt åt varandra.

Jag tycker annars att det är rätt trivsamt att sitta ute, och höra ljuden från gården och från samhället. Människor som pratar, skrattar, någon som spelar musik, barn som leker, bilar som kör förbi.

Det är hysteriskt varmt. Det är en värmebölja som ligger över länet och jag skulle kunna likna värmen vid den man upplever i utlandet. Igår var jag hos vännen med de vackra barnen och vi satt ute på deras altan till klockan var en bra bit efter tio. Jag hade linne och kjol. Det har jag nu med, men jag önskar att jag kunnat ha ingenting på mig.

Tro inte att jag gnäller, det är skönt att det är varmt. Men man blir lite chockad. Jag har ju haft ullkofta på mig under större delen av juni. Blir en väldig omställning då.

Nu startade det en HD i huset bredvid. Den mullrar fett, men stör friden. Jag känner lite sug efter att få köra hoj igen. Det var länge sedan jag satt på en mc, jag saknar det.

Det här inlägget flaxar runt lite, ungefär som tankarna i mitt huvud gör. Det är inget fel i det, men jag reflekterar över det ändå. Att sitta på balkongen, se hur vinden leker i björkens grenar, känna hur solen värmer gör att jag blir lite loj. Lite ofokuserad. På ett ganska skönt och avslappnat sätt. Tror jag ska njuta av friden en stund.

..hur gick det här till?

Jag är nog inte nykter.

Eller.. jag är inte nykter.

Jag har varit hos vännen med de vackra barnen och grillat. God mat, trevligt sällskap, gott vin och en liten värmebölja ovanpå det.

Japp.

Det är givet.

Ariel är på lyset.

Fast det är inte så jäkla illa. Det kunde varit värre. Jag står på benen och jag hittar tangenterna när jag skriver. Fast jag får radera en liten aning oftare än vanligt eftersom jag gör fel en liten aning oftare än vanligt.

Skulle nu någon ordpolis hitta några fel.. ja.. då är det så. Jag är nöjd ändå jag.

Livet blir inte mycket bättre än så här just nu.

Så det så!

Morr!

Har glömt ringa frissan typ tusen gånger idag.

Jag ser ut som ett troll på skallen och det är dessutom fruktansvärt irriterande när det hänger ner i ögonen och över öronen. Morrmorrmorr!

Imorgon MÅSTE jag komma ihåg att ringa.

Det är intressant. En kollega kom upp till mig och sa: Du ser så somrigt fin ut idag. Du passar jättebra i vitt och rosa.

Tack, sa jag. Vad snäll du är.

Nja… snäll? sa hon.

Nej, hon var inte snäll. Hon sa vad hon tänkte och jag borde kunnat ta emot det på ett bättre sätt.

Jag borde svarat: Tack, vad glad jag blir. Vilket var vad jag menade.

Det är intressant hur vi tar emot andra människors godhet och omtanke. Om vi kan ta emot det, eller om vi skruvar på oss och funderar på vilka baktankar som finns här. Hur det är så lätt att vifta bort en komplimang, en snäll tanke, en vänlig handling.

Det är respekt att kunna ta emot det som ges. Respekt mot personen som ger. Respekt mot mig själv, att jag tycker att jag är tillräckligt värdefull för att ta emot det som erbjuds. Jag behöver absolut träna på det. Men jag tänker i alla fall på det.

Jo det kan man tro.

Men jag har upptäckt att jag har en flugsnappare.

En svartvit flugsnappare.

Ha ha ha…

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Jag vill vara ledig.

Jag har haft en tvådagarsledighet, vilket ligger i mitt schema efter att jag jobbat helg. Idag börjar jag ett. Ledigheten känns längre när man går på en eftermiddag.

Sotis har haft två bra dagar, vi har åkt båt, promenerat i skogen, sett en älg med två kalvar, och vi har åkt en hel massa bil. Man skulle kunna tänka sig att när man är ledig ska man slappa, men icke. Vi har ränt omkring som tättingar både hon och jag.

Men nu är det sex arbetspass kvar, sen går jag på semester i fyra veckor. Det ska bli såååååå skönt.