…det är en stor fråga.
Vad är jag då?
Ensam, själv, singel, allena och om jag orkat en hel massa andra synonymer till inledningsordet.
Samtidigt så är det precis vad jag behöver just nu. Jag måste vara själv. Jag behöver vara själv. Jag behöver jobba med mig själv, med mitt liv, med mina känslor.
Jag har varit så arg. Så ledsen. Så sårad. Allt detta har varit en kamp och en strid som jag utkämpat. Men jag kan inte vara andra till gagn. Jag kan inte ge av mig själv till andra. Jag kan inte leva som jag en gång levt. Jag måste, jag vill, bygga något nytt. Något där jag är stark i mig själv. Där jag kan stå rakryggad och säga:
Jag är jag. Jag är den jag är. Jag erbjuder mig själv, med alla mina fel, alla mina brister men också alla mina styrkor, min omsorg, min kärlek.
Det kan jag inte nu.
För just idag, just i den här stunden har jag inget annat än mina fel och mina brister.
En loppäten hund. En objuden gäst. Ett skal utan innehåll. En människa med ett stort hål i hjärtat.
En människa med sorg och gråt i halsen.
Utan styrka.
5 kommentarer
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
Jag vet att det kanske inte känns så nu,men innerst inne tror jag du vet att när det du känner nu har ”gått över” då är du en starkare Ariel kanske bara en aning men ändå starkare
Hålet ihjärtat har du men någon loppäten hund är du inte…när tiden/du är mogen träffar du någon som ser dig just som den du är…och som vill ha hela dig.
Jag tror faktiskt på fullt allvar att det är så,men jag förstår eftersom jag vet exakt hur du känner att du inte tror på det just nu.
Kram.
Tack snälla M! Jag vet nog innerst inne att jag inte är någon loppäten hund.. det bara känns så just nu. Det kommer gå över. Det gör det alltid.
Som sagts tusen och en gång tidigare.. tiden läker alla sår.
Och de såren tiden inte läker, de lär man sig så småningom att leva med.
Jag gillar verkligen meningen ”Jag är jag. Jag är den jag är. Jag erbjuder mig själv, med alla mina fel, alla mina brister men också alla mina styrkor, min omsorg, min kärlek”
För det är så man ska vara, varken mer eller mindre och aldrig nån annan.
Hur är det med loppätenheten idag?
Maria: Jag känner mig inte fullt så loppäten och värdelös som när jag skrev det här inlägget. Men jag har mina svackor och idag är det inte nån bra dag alls. Men det går över.