En ny dag.
(En ny tid?)
Dagen idag är planerad, först kamraten M, sen bio med henne och några andra söta vänner. Sen stannar jag nog hos vännen A. Jag behöver människor runt mig. Folk som pratar på om ditt och datt. Någon att sova med. Och det får jag hos A. Hon har både dotter och hund.
Var skulle jag vara utan A? Ingenstans, eller fast i den boja som jag levt med i så många år. Hon är den som stöttat, peppat… Hjälpt mig framåt, hjälpt mig att se att jag behöver känna och följa min känsla.
Andra har varit till hjälp också, givetvis, men inte på samma sätt. A är skoningslös samtidigt som hon är full av omsorg om andra. Det är inte många som tordats säga till mig det hon säger och det tackar jag henne för.
Hon finns där, alltid.
Tack.
Hon är den som jag litar på, den jag faktiskt släpper nära trots min misstänksamhet mot omvärlden, som på något vis alltid säger det jag behöver höra. På gott och på ont. Men min skuld till henne växer. Jag bara hoppas att jag någon gång kan återgälda det hon gett mig.
Inga kommentarer än
Inga kommentarer ännu.
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
