Tankar..

Att vara hemma och sjuk innebär en del tv-tittande..

Har sett Americas topmodels nu på morgonen.. och jag blir så så sååååå irriterad. Idag skulle dom ta bilder, nakenbilder, eller iaf bilder som skapade en illusion av nakenhet. Men givetvis så är det två av tjejerna som är så vansinnigt kristna att dom inte ens klarar av att tänka tanken. Den amerikanska kristendomen.. suck.. man kan ju undra hur dom tänkte när dom sökte till programmet. För en fotomodell får nog vackert finna sig i att göra både det ena och det andra…

Det väcker i alla fall tankar om hur vi agerar i vår nakenhet, och människan som sexuell varelse. Jag gömmer mig inte, men tänker på att fälla ner persiennerna. Grannarna behöver inte se riktigt allt, även om jag är ganska bekväm i min nakenhet. Min dotter kan tycka att det är pinsamt när jag går naken till duschen och så. Hon vill helst att jag ska duscha i baddräkt. Men jag tror ändå att jag hjälper henne i längden. För att bli fostrad i ”händernapåtäcketandan” kan inte vara bra. Jag försöker vara öppen, och om dottern frågar så får hon veta. Hon hittade en kondom i min handväska en dag, och frågade vad det var.. och jag förklarade.. Jaha, sa hon, snopp-plast alltså..

Jag ser ingen anledning till att hymla, för hon är nyfiken och ställer frågor. Det är bättre att veta vad det är, än att behöva gissa. Nu är hon iofs bara nio, men det är futtiga fyra år kvar till tonårstiden… och då kommer det hända mängder av saker i hennes kropp. Jag minns min första mens. Ingen hade berättat om såna saker för mig så när jag började få bröst, vilket kom tidigt, och sen blödde.. ja.. ni kan ju gissa hur traumatiskt det var. Min mamma försökte prata med mig, men jag blev så skamfylld att jag inte klarade av det. Jag vill inte att min dotter ska känna så. Jag vill att det ska vara naturligt, vackert och helt enkelt kvinnligt.

Men återigen.. balans balans balans. Det finns ju gränser för vad man berättar för en nioåring, ja,för sina barn i allmänhet. Men jag vet personer som inte pratar om sånt alls med sina ungar, men det känns för mig tokigt. Jag tror att det är viktigt att låta barnen känna till hur barn blir till, om hur kroppen fungerar och att kunna vara bekväm i det. För att som tonåring invigas i kroppens mysterier blir chockartat, så att veta vad som väntar är förhoppningsvis till hjälp. 

Ett av mina ledord är: att förstå gör det lättare att hantera

Jag vet att det finns människor som tycker att jag är allt för öppen, allt för rak och helt enkelt lite för mycket. Men jag måste ändå göra det jag tror på. Det jag uppfattar som bäst. Sen är det inte säkert att det är bäst.. men ingen är perfekt. Jag tyckte att min mamma borde ha berättat för mig tidigt om vad som skulle hända mig, vilken hon inte gjorde. Men hon gjorde ju det som hon trodde var bäst. Det är viktigt att komma ihåg att alla beslut som våra föräldrar tagit för vår del, är de beslut som de uppfattat som riktiga då. De beslut som vi tar för våra barn idag, är de som vi uppfattar som riktiga nu. Ingen kan veta vilket utfall det ger. Ingen kan säga att det ena är rätt och det andra är fel, det är bara olika sätt.

2 kommentarer

Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI