..sa den irriterande chefen, med ett skratt när jag berättade att jag ska kika på ett hus.
Jo.. han har rätt. Det blir lite snabba ryck ibland. Men grejen med mig är att jag funderar, och sen funderar jag lite till, sen velar jag, och så velar jag lite till. När det är gjort så kan jag fundera ytterligare ett tag. Men sen.. ja, då kan det nog smälla till och hända omedelbart. Om det nu ska få hända.
Att köpa ett hus här i byn känns inte helt bekvämt. Men samtidigt får jag en lägre boendekostnad, jag har nåt att göra, jag får en gräsmatta att sola på, en gård att ha hunden på. Jag ska kika på det imorgon. Huset är ganska litet och hyfsat sunkigt invändigt, men det är mexitegel, plåttak, fjärrvärme och vattenburen uppvärmning. Tapeter och golv är bara kosmetiskt. Det kan man ta lite eftersom.
Men å andra sidan. Om jag köper en kåk. Då sitter jag fast. På riktigt. Men dottern är bara tio år. Det är minst sex år innan hon ska vidare någonstans. Huset ligger bara stenkast från flera av hennes klasskamrater.
Men jag kommer ju aldrig komma härifrån om jag köper ett hus.
Hur ska jag kunna veta vad som är rätt.
Tänk om jag aldrig får det sålt den dagen jag vill härifrån, den dagen jag kan flytta härifrån..?
Tänk om jag träffar en kille..? Som inte vill flytta dit jag bor..? Fast det var ju ett uselt argument kom jag på. Jag kan ju ändå inte flytta nånstans. Jag har ju en unge. Hur kunde jag glömma henne?
Åh.. men det kanske löser sig av sig själv. Jag kanske inte får låna pengar på banken. Så då behöver jag inte fundera alls.
9 kommentarer
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
Du kan ju alltid hyra ut det och tjäna grova pengar om du ångrar dig
Jag håller med Viola!
Men det känns som ett stort beslut, ochs vårt..fick nästan lite ont i magen åt dina vägnar.
Lycka till i alla fall!
Det går aldrig att veta om man gör rätt eller fel…inte förrän efteråt,så det är bara att känna efter hur det känns i magen och hoppa.
Visst blev du väldigt mycket klokare nu
Viola: Jo det klart..
Milda: Ja, gissa om inte jag har ont i magen då..?
M: Nej, du har rätt. Man vet inte förens efteråt. Men känslan innan kan ju vara en ledtråd. Fast min känsla är mest bara förvirrad nu. Men det kanske klarnar efter att jag sett det ordentligt.
Lita på din intuition. Det ska kännas rätt.
Ett hus är ju aldrig fel,och kan säljas..
Ha en fin Fredag!
Kram från mig / Suss
Oerhört vad vi är lika känner igen mig i vart enda ord.
När jag har mina tankar om just hus så brukar jag tänka att det är nog bäst att jag bor i en husvagn på en camping för då sitter jag inte fast.
Tänk vad tokig man kan vara som tar ut allt i förskott måste tänka på var enda liten detalj innan man tar beslutet.
VAd är bäst för dig? JAg kan svammla in mig massor men när jag läser mellan raderna så har du redan bestämt dig för huset så kör igång.
OM det är meningen att du ska ha huset så får du det, är det inte meningen så får du det inte som jag ser det så det kommmer att lösa sig utan att du måste lägga ner timmar av tänkande, var i nuet.
KRAM
Fuschia: Så kan man tänka, men eftersom jag bor i ett samhälle där husen är svårsålda får man tänka en gång till.
Eva: Du är klok och känner mig nästan bättre än jag själv gör.
Wow, jag skulle kunna köpa nästan fem hus för dom pengarna om jag sålde min lilla tre.
Det är ju kanon att få ett hus för 350 tusen! Det vill jag oxå ha… men det blir så himla långt till jobbet -/
Maria: Jo, är ju trevligt att bo billigt.. men om pendlingen äter upp förtjänsten känns det inte lika kul…
Det är lite skillnad på priserna i Sthlm mot i norrlands inland. Här är det ju ingen som vill bo.