Att kunna ta emot.

Det är intressant. En kollega kom upp till mig och sa: Du ser så somrigt fin ut idag. Du passar jättebra i vitt och rosa.

Tack, sa jag. Vad snäll du är.

Nja… snäll? sa hon.

Nej, hon var inte snäll. Hon sa vad hon tänkte och jag borde kunnat ta emot det på ett bättre sätt.

Jag borde svarat: Tack, vad glad jag blir. Vilket var vad jag menade.

Det är intressant hur vi tar emot andra människors godhet och omtanke. Om vi kan ta emot det, eller om vi skruvar på oss och funderar på vilka baktankar som finns här. Hur det är så lätt att vifta bort en komplimang, en snäll tanke, en vänlig handling.

Det är respekt att kunna ta emot det som ges. Respekt mot personen som ger. Respekt mot mig själv, att jag tycker att jag är tillräckligt värdefull för att ta emot det som erbjuds. Jag behöver absolut träna på det. Men jag tänker i alla fall på det.

2 kommentarer

  1. Jag håller verkligen med dig..varför är det så svårt..?
    Ibland nästan knyter det sig i magen när jag får en komplimang, för jag börjar funderar vad baktanken är..misstänksamheten mot andra verkar alltid ligga nära.
    Kram o fin sommar till dig med!
    Njut av semestern! :D

  2. Milda: Det är svårt att bara ta in. Men när jag börjar tänka på att jag ska respektera den andres åsikt blir det lättare för mig att ta emot. :)


Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera