Dottern har bott hos mig nu i tre veckor. Hennes pappa kom hem från Thailand i måndags, men lättade omedelbart för en konferens i Stockholm. Han kommer hem ikväll och då går dottern dit.
Helt ärligt, så känns det både skönt och tråkigt.
Jag har nästan blivit lite galen under den sista veckan. Hon kommer liksom längre och längre ut i lägenheten från sitt rum ju längre hon är här. Hon stökar till i sitt rum och kan inte leka där, så då flyttar hon ut i vardagsrummet. Det driver mig till vansinne. Det ligger papper, pennor, små pärlor, klistertuber, sax, paljetter, tallrikar och glas överallt. Det känns som att jag inte får göra annat än att plocka och plocka och plocka när hon är här. Jag försöker få henne att plocka bort, men jag orkar inte tjata jämt och ständigt. Hon gör det helt enkelt inte, så då får jag plocka undan.
När hon är här i en vecka är det inget problem, då klarar jag av det jättebra, men så fort det blir lite längre tid så tappar jag farten.
Men samtidigt så känns det lite trist oxå. Det blir lite tomt utan henne. Rutinerna blir lite sämre oxå, eftersom jag inte har något krav på mig att laga mat varje dag och så. Dessutom är det trevligt att pyssla med henne, att klippa och klistra lite. Vi har börjat så smått att tillverka julkort, och det är himla skoj.
Men nu får julkorten vila, i veckan ska jag sy väskor. Det är tur att jag har hunden, då tvingas jag upp från symaskinen ibland. Annars kanske jag skulle växa fast.
Inga kommentarer än
Inga kommentarer ännu.
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
