Jag jobbar hela midsommarhelgen. Fredag till måndag. 34 timmar på fyra dagar.

Hade gärna gjort något annat i helgen kan jag säga, men det är som det är.

I onsdags hade jag en underbar upplevelse och den har jag tänkt leva på hela helgen.

Vi fiskade och njöt av naturen. M drog upp en harr som vi grillade, jag hade ordnat ett foliepaket med potatis som fick fräsa på elden och sen hade vi kaffe med oss.

Vi satt på våra liggunderlag och kikade in i elden och pratade nästan inte alls. Det var otroligt skönt. Efter midnatt kryp kylan på, och man kunde se hur löven färgades vita av frosten, dimma kröp ut över vattenytan och en trana flög  på låg höjd över sjön. M hade hittat en tjärstubbe så elden brann sakta men stadigt. När den började falna gick M iväg en sväng och döm om min förvåning när han kom tillbaka med ett helt träd. Ett fallet och torrt träd, men ändå. Vi var ute i många timmar, och när vi gick tillbaka till bilen färgade gryningen allt i en rosa ton och solen hade hunnit stiga över horisonten innan vi var tillbaka i civilisationen.

Sotis sprang lös som vanligt när jag är ute i skogen, men den här gången gjorde hon sig illa. Hon haltade illa mest  hela kvällen, men igår och idag är det bättre. Dessutom ramlade hon rätt ner i sjön. Eller kanske hon hoppade. Jag såg inte allt, hörde bara plasket. Hon stod på en klipphäll strax innan, så det kan ha varit något som hon såg i vattnet eller så gick hon helt enkelt för nära kanten. Det blev i alla fall helt tyst efter plasket så jag var först inte säker på om hon kunde simma, men jag ropade en gång och då tog hon sig upp. Men hon fick stanna en bit bort för hon var blöt.. inte kul med en dyngsur hund som skakar sig frenetiskt.

Jag  tror att mitt hjärta mest gick sönder när den här ”lilla” killen var tvungen att flytta ifrån mig. Inte ens skilsmässan gjorde att jag grät lika bittra tårar.

Han var två år, hade knäck i öronen, gick inte lämna ensam, behövde ungefär tre timmars aktivt promenerade och annan aktivitet per dag, han åt bara dyrt dyrt foder men han var otroligt fin.

Jag klarade inte av att ha honom kvar, jag hade ett hus att ta hand om, en unge på halvtid, ett heltidsjobb och fullt upp med att processa min skilmässa. Han bor bra nu. Han fick flytta till vår veterinär. Hon har sin praktik hemma så hon kunde vara med honom ofta, och det fanns andra hundar i familjen så han behövde aldrig vara ensam.

Men sorgen över att inte kunna ha honom kvar var outsäglig. Mitt hjärta mer eller mindre sprack. Inte ens Karlssons Klister hjälpte.

Nu har vi en ny familjemedlem. Min situation ser lite annorlunda ut nu. Dottern är större, hon kan hjälpa till med hunden. Jag har inget hus som måste skötas om. Jag har en hund som jag kan lämna när jag åker och jobbar.

Hade hon inte varit så gammal som hon är och med det lugn som hon har hade jag inte väntat i två veckor ens att se om det funkade. Men nu tror jag det fungerar. Hon är som en filbunke. Men jag har svårt att tro att jag kommer kunna älska henne lika mycket som jag älskade lillkillen på bilderna. Fast jag ska inte tänka så. Det kommer bli kärlek, men på ett annat sätt.

Igår var det nån som frågade: Vad är det med dig då? Du är ju så jävla glad.

Nja, svarade jag, jag visste inte att det var nåt särskilt.

Jo, sa den här personen och såg måttligt imponerad ut, vissa dagar så är det som om det bara sprutar glädje ur dig.

Man skulle ju kunna tänka sig att det är en bra sak att vara glad och att visa det. Men uppenbarligen så är det provocerande för vissa. Det sa jag så klart inte, men jag tänker det nu. Jag är ju glad att jag är glad, även om jag kanske just nu, tjugo över sex, inte sprudlar precis.

Eller.. nu ljög jag. Haha..

Solen skiner från en klart blå himmel, jag har sovit som en kratta men känner mig otroligt pigg, jag har kaffe i min kopp, jag är en bra, duktig, älskvärd och vacker person.

Livet är fan skönt!!

Appropå bra saker så messade jag lite med G igår. Han sprang Göteborgsvarvet igår, och hade jobbat natten till lördagen och inte sovit alls. Han tog sig runt på två timmar och tyckte själv inte att det var bra. Hmm.. säger jag. Bara att ta sig i mål är väl jäkligt bra? I min värld är det det, i alla fall.

Nu ska jag ta mig i kragen. Dricka upp mitt kaffe, och gå och måla dit ögonen. Sen är det jobb som gäller. Ha en lysande bra dag!!!

Livet kommer ikapp med jämna mellanrum och jag inser varje gång att jag måste välja.

Just nu måste jag välja mellan att leva och att inte leva. Mitt blogguppehåll har varit fyllt av saker och ända sedan jag var ute i lördags har jag känt mig trött och utled på mig själv. Min självkänsla har varit låg, och min uppfattning om hur jag lever mitt liv har varit att det är dåligt. Flyktbeteendet har triggats igen, men inte lika våldsamt som det brukar göra och det är ett framsteg.

Jag fick  besked i måndags om att jag inte kommer kunna jobba där jag tänkt mig i sommar. Det gjorde mig ledsen och lite nedstämd. Jag har mitt jobb kvar och jag sitter inte i sjön, men det var tråkigt. Jag hade sett fram mot det så mycket. Nu hade jag tur för jag fick dra tillbaka min tjänstledighet och söka semester istället. Annars hade det varit lite tufft. Sju veckors tjänstledighet utan lön.. hmm.. det  hade nog gått jättedåligt. Verkligen.

Jag är besviken som sjutton. Men det positiva i kråksången är att jag kan åka hem till min stuga i två veckor och göra ingenting. Det var länge sedan jag var där på sommaren nån längre stund. Sist var midsommar förra sommaren, och då var jag bara där över helgen. Det var då min mormor fick för sig att jag var alkis. Hahaha..

För att jag drack två glas vin på midsommarafton.

Och för att jag hade druckit folköl när jag var där på påsken innan.

Nu sitter jag i mitt kök och bloggar. Jag ser ut genom mitt köksfönster och känner att jag kanske ändå kan vara nöjd med livet. Min känsla har varit mindre  positiv ett tag som jag sa, men det börjar sakta vända. Kanske att det ändå kan vara ok? Kanske ändå att jag duger? Kanske ändå att jag kan få tycka om mig själv?

Fisk. Fetaost blandat med cremefraiche. Grönsaker.

Till efterätt har jag druckit en mixad fruktdrink. Äpple och banan, mixat med några isbitar och lite mjölk. Gott men det fick en äcklig färg. Haha.. men det är väl inte hela världen. Det går ju slänga i nåt rött bär eller så om det känns vidrigt. Eller så ger man katten i att kika på färgen. 

Dottern har rusat iväg till en kompis. Jag tvättar och kurerar min feber. Funderar på att gå ut lite, men vet inte om jag orkar. Blir lite rastlös, men jag ska ju hämta lite tvätt nu så då kanske det går över.

Längtar efter mys i soffan. Efter sex. Efter kärlek. Efter nån som baddar pannan med kalla handdukar och som hämtar varmt te och som sköter om disken. Suck.

Fan.. jag längtar…

massor…