Framtidens modell – en helt vanlig tjej | Wendela | Aftonbladet.

Sitter och surfar runt på dagstidningarna. Såg den här artikeln för ett tag sedan, i en annan tappning.

Jag måste säga att det är jäkligt skönt att se en människa som ser helt vanlig ut. Jag har en negativ bild av min kropp, och jag kan ofta känna att jag väger för mycket eller att jag har för stor ända och så vidare. Jag skyller faktiskt en stor del av det på media och modeindustrin.

Man har skapat ett ”modeideal” som inte på något sätt överensstämmer med verkligheten, och med detta ska vi identifiera oss. För den som har lite mage och rumpa blir det helt och  hållet omöjligt. Istället för att tänka; hmm.. det där kanske jag skulle vilja ha.. så tänker man; om jag bara vore lite smalare så kanske jag kunde ha…

Våra barn kommer identifiera sig med dessa pinnsmala modeller samtidigt som vi ska lära dem att äta och leva sunt. Matematiken är en ekvation som står utan lösning. Nej, jag jublar åt modeller som ser ut som folk. Jag tycker att det är underbart att se en kvinna som har mage, lår och rumpa. Precis som en kvinna ska  ha. Kvinnor kommer i alla former och färger, vi är smala, tjocka, korta, långa, men vi är skapta med kurvor av en anledning. Vi ska kunna föda barn, vi ska kunna amma. Utan våra breda höfter, bröst och utan våra magar skulle vi inte kunna göra det som naturen tänkt att vi ska kunna göra. Mångfalden är underbar.  Alla har olika egenskaper som gör oss vackra, alla är vackra på något sätt. Det ovackra är när vi inte tror oss vara vackra.

Det är min andra riktiga semesterdag och ute öser regnet ner. Det är som om himlens alla portar öppnats och hotar nu att dränka oss alla. Det kan vara dags att återuppbygga arken. Fast fan vet om jag lyckas få in  två av varje sort innan vi har drunknat allihop.

Det är antagligen så att bara för att jag skickat efter en ny bikini, som för ovanlighetens skull faktiskt passade, så bestämde sig vädergudarna för att spela mig ett spratt. Dom satt och såg på när jag mätte och donade runt rumpan och skrattade gott eftersom när bikinin väl kommit så skulle det regna i dagarna sju.

Fördelen med mindre bra väder är att man kan få nåt gjort inomhus. Och man kan blogga utan att ha dåligt samvete. Jag har varit dålig på att uppdatera min blogg ett tag nu, och jag har varit riktigt riktigt usel på att läsa hos alla andra. Jag får ta en regnig dag, som denna, och kolla igenom vad alla har skrivit.

Min syster är här, igårkväll var jag barnvakt till hennes son för hon var på midnattsforsränning. Hon har inte vaknat än så jag vet inte om det var bra. Jag hörde henne komma hem, så jag vet att hon lever i alla fall. Inte för att jag egentligen tvivlade på det. Forsränning i säkra forsar tar sällan några liv. Om man inte smälter av lite vatten vill säga.

Fan vad det regnar…

Kollade långtidsprognosen på yr.no och det ska bli lite bättre. Fast bara lite.

Till helgen åker jag hem till min stuga. Det ska bli skönt att få ha lite egen tid där. Jag har behov av egen tid, av att få filosofera över mig själv och över mina handlingar. Jag vill dessutom ta chansen att träffa mina vänner som dels bor där permanent och dels kommer hem under den perioden. Det är så få tillfällen då man kan träffas så det är bäst att passa på.

Undrar om jag ska sova lite till..? Varför är jag vaken klockan sju? Tja.. det kan man fråga sig. Men något svar finns inte att få. Tror jag ska försöka slumra lite till.

Jag har ju semester.

Det är intressant. En kollega kom upp till mig och sa: Du ser så somrigt fin ut idag. Du passar jättebra i vitt och rosa.

Tack, sa jag. Vad snäll du är.

Nja… snäll? sa hon.

Nej, hon var inte snäll. Hon sa vad hon tänkte och jag borde kunnat ta emot det på ett bättre sätt.

Jag borde svarat: Tack, vad glad jag blir. Vilket var vad jag menade.

Det är intressant hur vi tar emot andra människors godhet och omtanke. Om vi kan ta emot det, eller om vi skruvar på oss och funderar på vilka baktankar som finns här. Hur det är så lätt att vifta bort en komplimang, en snäll tanke, en vänlig handling.

Det är respekt att kunna ta emot det som ges. Respekt mot personen som ger. Respekt mot mig själv, att jag tycker att jag är tillräckligt värdefull för att ta emot det som erbjuds. Jag behöver absolut träna på det. Men jag tänker i alla fall på det.

Jag brukar meditera lite hemma. På lekmannavis. Det är inte precis så att jag sitter och säger aummmmmm… men jag brukar ändå försöka köra lite avslappning och lite djupandning. Det är givande när jag är stressad och det ger mig rätt mycket ro i själen.

Igår valde jag att följa med på en meditation med trummor. Det kändes rätt flummigt, men jag valde ändå att åka dit med ett öppet sinne och ett öppet hjärta.

Det är jag glad över att jag gjorde.

Hela upplevelsen var speciell. Först och främst så satt vi på ett berg, det var ängsmark och stengärdsgårdar, utsikten var fenomenal. Vi var åtta personer som satt runt lägerelden, och två hundar. När trummorna började blundade jag och öppnade upp för att känna hur det kändes. En otroligt stark känsla, vibrationerna som fortplantade sig i kroppen och rytmer som förändrades och steg och sjönk. Knastret från elden, fåglarna som sjöng i skogen, vinden som susade i gräset och närvaron från de övriga som satt med. Jag hade lätt kunnat hamna i trans om det hade fortsatt längre.

Det låter verkligen hur flummigt som helst. Men helt ärligt. Det var otroligt häftigt.

Sen är det nog så, att dom här personerna är rättså flummiga. Om man nu ska använda det uttrycket. En kvinna pratade om hur hon såg energier som flöt fram, om hur moder jord kom till oss och om en massa annat mumbojumbo som jag inte riktigt kan köpa. Min första tanke var: Jisses.. människan är galen! Min andra tanke var: Behöver jag bry mig om vad hon tycker att hon upplever?

Efter det så lyssnade jag på vad hon hade att säga. Jag tror inte på särskilt mycket av det som hon menade att hon såg och upplevde, men det är oviktigt. För det ligger inte på mig att avgöra vad som är sant för henne eller inte. Min verklighet är inte den enda verklighet som finns, och mina sanningar behöver inte vara sanningar för andra. Kan jag tänka mig att jag kan hitta korn på en åker, korn som jag kan använda och som jag kan omvandla till något som blir mitt, så har jag ändå ett öppet sinne och behöver inte döma någon annan. Dömer jag andra, sätter jag krokben för mig själv. För vem har jag egentligen dömt? Jo, mig själv.

Fast jag ska bita ihop och inte låta min känsla övermanna mig.

Men allvarligt talat så vill jag INTE vara här.

Jag vill få fira midsommar med mina nära och mina kära. Jag vill åka till T och M och umgås med alla vännerna och få äta sill och nypotatis. Grilla och äta jordgubbstårta.

Nu kommer jag iofs få grilla i alla fall, men det är inte samma sak. Alls.

Jag hoppas nästan att det börjar regna. Då behöver jag inte känna det som jag gör. Suck.

Fast nu har jag grottat ner mig  tillräckligt i den känslan. Jag har öst ur mig mina tankar här, och förhoppningsvis är dom ute ur systemet nu.

Jag tar ett djupt andetag och tänker positiva tankar.

Det är trevligt här.

Jag får storhelgstillägg.

Jag får sköta  grillen.

Jag kan umgås med personerna här och kanske lära mig något nytt idag.

Det finns kaffe i den nya kaffeautomaten.

Jag önskar alla

en riktigt

glad

och

trevlig

midsommarafton!!

Jag jobbar hela midsommarhelgen. Fredag till måndag. 34 timmar på fyra dagar.

Hade gärna gjort något annat i helgen kan jag säga, men det är som det är.

I onsdags hade jag en underbar upplevelse och den har jag tänkt leva på hela helgen.

Vi fiskade och njöt av naturen. M drog upp en harr som vi grillade, jag hade ordnat ett foliepaket med potatis som fick fräsa på elden och sen hade vi kaffe med oss.

Vi satt på våra liggunderlag och kikade in i elden och pratade nästan inte alls. Det var otroligt skönt. Efter midnatt kryp kylan på, och man kunde se hur löven färgades vita av frosten, dimma kröp ut över vattenytan och en trana flög  på låg höjd över sjön. M hade hittat en tjärstubbe så elden brann sakta men stadigt. När den började falna gick M iväg en sväng och döm om min förvåning när han kom tillbaka med ett helt träd. Ett fallet och torrt träd, men ändå. Vi var ute i många timmar, och när vi gick tillbaka till bilen färgade gryningen allt i en rosa ton och solen hade hunnit stiga över horisonten innan vi var tillbaka i civilisationen.

Sotis sprang lös som vanligt när jag är ute i skogen, men den här gången gjorde hon sig illa. Hon haltade illa mest  hela kvällen, men igår och idag är det bättre. Dessutom ramlade hon rätt ner i sjön. Eller kanske hon hoppade. Jag såg inte allt, hörde bara plasket. Hon stod på en klipphäll strax innan, så det kan ha varit något som hon såg i vattnet eller så gick hon helt enkelt för nära kanten. Det blev i alla fall helt tyst efter plasket så jag var först inte säker på om hon kunde simma, men jag ropade en gång och då tog hon sig upp. Men hon fick stanna en bit bort för hon var blöt.. inte kul med en dyngsur hund som skakar sig frenetiskt.

En trevlig dag, men kall. Jisses vad jag frös mot slutet av dagen.

Men det var många djur ute och så det var ju roligt.

Nalle var nyfiken.

Helge ville ha blåbärsris.

Helga gick på catwalken och modellade lite.

Det var en bra dag, men när jag kom hem var jag så trött att jag däckade i soffan efter maten. Jag var totalt utslagen i en timme.

Sotis gjorde sitt första bus igår, inte under tiden hon var ensam, utan när vi kommit hem. Jag kom in i vardagsrummet och hittade lite utbrända och tuggade värmeljus och annat skräp som hon varit och hämtat sig i en papperskorg. Hon stod över sina fynd och viftade glatt på svansen och såg så jäkla nöjd ut att jag kunde inte göra annat än att skratta åt henne. Det var roligt att det var lite liv i henne ändå.

Idag regnar det som fasiken, men jag har bestämt mig för att idag ska jag prova cykla lite med hunden. Får väl se om jag hamnar i diket eller om det löser sig. Jag har ingen fotbroms på min cykel, så det blir till att ta det försiktigt. Förhoppningen är att när vi får upp farten så ska hon bara springa och inte vilja lukta på marken. I värsta fall får jag nog hänga en korvbit  på styret.

Fast innan det ska vi åka bort till vännen med de vackra barnen och fika. Ska vara där om en timme, så jag ska nog ta och springa igenom en dusch nu. Annars tror jag inte att nån vill umgås med mig.

Men jag är inte trött.

Vilket är lite konstigt eftersom jag sovit otroligt lite i veckan som gått.

Jag har räknat ut att jag har tre veckor kvar till min semester. Tre veckor.. fatta hur lite tid det är. Jag längtar galet mycket. Jag längtar efter att få åka hem till stugan, efter att få vara ledig, och förfärligt nog efter att få vara barnfri ett tag.

Är jag en dålig dålig mamma då..?

Dottern har två kvällar i rad velat sova över hos en kompis, båda kvällarna har jag fått komma och hämta henne innan hon ens har börjat tänka på att gå i säng.

Det är klart att hon måste få bli hämtad om hon längtar hem, men jag tröttnar på att hela tiden behöva sitta på pass och sen kasta mig in i bilen. Det verkar vara en fix idé hos henne just nu att vilja sova borta men att sen längta hem. Hon har under en period mer eller mindre velat krypa in under skinnet på mig, och helst ska hon sova på min mage oxå. Men jag sover egentligen illa när hon ligger i min säng, så jag har börjat ställa krav på att hon ligger i sitt eget rum. Vilket hon INTE gillar.  Jag är nog dåligt mammamaterial jag. Med all respekt, men jag har aldrig förstått mammor som väljer bort sina egna intressen för sina barn. Det betyder inte att jag dömer, verkligen inte, var och en ska göra det som känns bra. Det betyder bara att jag faktiskt inte kan förstå det. För mig skulle det kännas som om jag hängt en boja runt halsen och kastat mig ner i en djuphavsgrav. Tyvärr är jag nog en liten aning för frihetstörstande. Suck. Men jag jobbar på det.

Imorgon ska jag, dottern, dotterns kamrat med vidhängade moder åka iväg på en utflykt. Vi ska åka till en djurpark och ha en bra dag. Det kommer bli intressant, eftersom jag har en lite annan utgångspunkt än den andra mamman när det gäller barnuppfostran. Men å andra sidan så har jag ett barn och hon har en  hel hög. Kanske inte så konstigt att det blir olika då. Jag ska ha ett öppet sinne och försöka lära mig något nytt imorgon.

Hmm.. ska jag försöka sova i alla fall nu..? Jo.. jag ska nog det. Blir tidigt imorgon, måste fixa fika och valla jycken innan vi ska åka.  

Hemmet är städat.

Det luktar gott.

Jag hade hoppats på värme.

Men icke.

Om jag inte eldar i spisen förstås. Ja, den öppna spisen då.. inte den i köket. Ha ha..

Well.

That’s life.

Det är bara att förhålla sig till det. Man dör ju inte precis.