Idag har jag varit på en föreläsning. Om Asbergers syndrom/högfungerande autism.

Jäklar så spännande. Jag gillade verkligen kvinnan som föreläste. Hon hade själv blivit diagnosticerad med Asbergers syndrom när hon var dryga 30. Det var otroligt intressant att lyssna på henne när hon berättade, och pratade om sina egna erfarenheter. Det blir så mycket lättare att förstå och sätta sig in i än när det står en knarrig gammal gubbe och hostar damm.

Bonus var att ett av mina gamla ex ringde igårkväll. Med gammalt menar jag jättegammalt. Jag träffade honom när jag var 20 ungefär. Sen bodde vi ihop i nära fem år. Efter att vi gått varsin väg har vi hållit kontakt, ibland ofta och ibland mindre ofta. Men jag skulle nog säga att han är världens bästa ex. Faktiskt.

Hur som helst. Vi lunchade idag. Jäkligt  trevligt, även om tiden lixom kändes alldeles för kort. En dryg timme bara rusade förbi. Men vi han avhandla rätt mycket ändå. Kan känna att jag saknar honom, och flera av mina vänner i stan. Mina gamla vänner. Jag kan inte förstå varför jag väljer att hålla mig för mig själv. Allvarligt. För det gör jag.

Jag är rätt säker på att det är jag som håller folk på avstånd. Att jag stänger min ytterdörr och inte bjuder in. Därför att jag  tror att ingen vill.

Möjligt att det är lite puckat. Men det är mänskligt att vara puckad. Faktiskt. Och eftersom jag är människa… ja, då blir det puckat ibland.

Men jag kan ju ändra på det.

Kan ju börja med att fundera på om jag inte ska ha en 40-årsfest ändå.

sitter jag inlindad i morgonrocken utanpå min yllekofta.

Vet inte vad det är med mig riktigt.

Har varit trött och frusen mest hela helgen. Men nu är det måndag, och det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag. Ingen idé att fundera på en frusen kropp.

Ska ta en promenad, då kanske jag får upp värmen igen.

För övrigt har helgen varit lugn och skön. Det har regnat och varit lite murrigt, men jag har haft ljus tända både inne och ute så då har det mest känts mysigt.

Jopp. Hon heter helt säkert Ariel.

Hon som är tröttast alltså.

Trots nattliga aktiviteter (ja, få inte för er nåt.. jag hade en dejt med tvn bara..) vaknade jag innan åtta. Har promenerat hunden, druckit hundra koppar kaffe, ätit frukost men är tröttare än jag varit på väldigt länge.

Kanske sova en stund..?

Mot mina principer för har jag en gång klivit upp så ska det till mycket för att jag ska gå och lägga mig igen. Men det känns nästan som om jag kanske behöver det.

Vädret är fint, vindstilla här nere i samhället. Fick värsta snilleblixten och packade en fikaväska och åkte upp på berget.

Där var vädret oxå fint. Men vindstilla var det INTE.

Men vi, det vill säga jag och hunden, stannade en stund ändå. Jag var välklädd så jag frös inte, men jag hade keps och inte mössa. Det var ett misstag. Får ont i öronen när det blåser.

Men i alla fall, så drack jag kaffe och åt macka. Den svarta sprang runt och luktade på världen, och vi hade en ganska skön timme där på det blåsiga berget.

Jag önskar mig en morakniv i present, om nu nån skulle få för sig att köpa nåt. Det är bra att ha när man ska ut på små utflykter. Även om jag inte är nån skogsmulle direkt, utan väljer att åka till platser som jag vet att jag hittar på, så är det ändå bra med en kniv. Om man vill göra upp eld kan man tälja smått så elden kan ta sig. Men, jag skulle kunna köpa mig en kniv själv kanske.. ha ha.. och inte gnälla om att jag ingen har.

Inspekterade filten i bilen också. Det är  borta ett helt hörn och en rund bit mitt på. Hon måste varit hungrig, eller uttråkad. Eller både och kanske. Hur som helst så är jag tämligen så säker på att det har hänt i tisdags, för det var kolmörkt när vi kom hem och då gick det inte se, men jag såg nu på en gång att filten inte var som den skulle. Hoppas bara att hon fått upp allt. Den där lilla runda biten kan fortfarande vara kvar i magen, men förhoppningsvis passerar den rakt igenom henne. Bitarna hon kräktes upp var från hörnet.

Funderar vad jag ska göra för att undvika sånt i framtiden, antagligen mer promenader innan vi ska jobba kväll. Kanske en cykeltur kan avhjälpa rastlösheten.

gick jag omkring och pulade på här.

Plötsligt kände jag en märklig och hyfsat otrevlig doft. Jag kunde inte identifiera den, men började nosa runt lite.

Hittade en hög. Det var en rejäl bit av en filt, blandat med diverse äckligheter.

Min hund, den rara och oskyldigt blåögda, har satt i sig en rejäl tugga av en filt och nu kräktes hon upp den på mitt vardagsrumsgolv. Fy.. det luktade INTE hallon.

Jag undrar hur länge den stackaren har haft en halv filt i magen. Svårt att veta, men jag hoppas att hon fått upp allt nu. Jag kan inte säga direkt att jag har märkt någon skillnad på hennes beteende på slutet, hon har skött magen och ätit med god aptit. Men sist hon tillbringade tid ensam i bilen, för det är från den filten, var i tisdags. Så minst sedan i tisdags då med andra ord.

Tacksamt var dock att hon missade mattan med en hårsmån. Det hade inte gått att skura rent det där. Uäck.

Jag ska lämna henne ensam en stund ikväll, för jag ska gå till min kompis och käka. Tänkte nog se Idol där också. Men först ska jag ut på byn en sväng. Jag ska gå på Posten.

31/10 beställde jag tyg på nätet. Det skulle skickas från Tyskland men vara hos mig inom sju-tio dagar. Idag dök paketet upp. Det stod mitt namn på paketet, men på avin hade dom skrivit min grannes namn. Hon har visserligen samma efternamn som jag, men ett förnamn som inte ens påminner om mitt.

Det är inte första gången som vi blandas ihop. Ett tag hade dom slagit ihop oss på Eniro oxå. Det ringde folk till mig och frågade efter henne och jag fattade ingenting. När jag började göra lite efterforskningar så insåg jag att Eniro hade helt enkelt gjort oss två till en. Hade ju varit fördelaktigt om det var så att vi bara behövde betala hälften i skatt, men när det gäller sånt lär dom väl knappast göra fel.

Hur som helst, hon fick avin, men hade ju inget beställt så hon hämtade inte ut det. Men fick en påminnelse och masade sig till slut iväg för att kolla vad det var. Då insåg hon att det var mitt namn på paketet, och idag på förmiddagen ringde hon på.

Så jag ska gå till Posten och få dem att kolla upp det här. För på allvar.. så får det inte gå till. Tänk om det varit något viktigt?

Jag gick och la mig på en perfekt torsdag och vaknade upp till en allt annat än perfekt fredag?

Vad är det med humörsvängningarna? Hur svårt kan det vara att hålla humöret stabilt? Är jag så fruktansvärt lättpåverkad att jag inte kan hålla i mig själv? Inte fan vet jag. Antagligen.

Jag var i alla fall och tränade igår. Vår ledare är sjuk resten av terminen så Vännen med de vackra barnen har sagt att hon kan hålla i det. Hon frågade om jag ska hjälpa till, och jag sa ja. Igår höll jag i styrkedelen och stretchen. Jag har ställt till det så jag har träningsvärk i magen nu, men jag tror det är värre för dom som var med..

Jag måste räkna ut ett styrkepass som blir lagom där, men igår körde jag på en höft. Det är svårt att hinna med att förbereda när man blir frågad med kort varsel. Vännen mdvb reflekterade över musiken igår, att det är i det närmaste omöjligt att hinna hitta bra musik som passar om man blir ombedd att vikariera med kort varsel.

Men det kändes bra i alla fall. Vi höll tiden ganska bra, och framför allt så hade vi jäkligt roligt.

Ska försöka hitta den känslan idag. När jag går ut i regnet och snålblåsten. Fy, det är ett jäkla skitväder. Det kanske är därför jag är så nere?

Men just nu vill jag bara säga  när jag tänker  på att jag inte kan ta en fin bild av mina nya ljuslyktor som står på balkongen med ljus i.

Men det blev så fint. Tre lanternor i metall med glasskivor i tre olika storlekar. Det är verkligen vackert med ljus. Jag längtar så tills snön kommer,  och jag får ha dem tända ute i snön. Just nu är det bara kolsvart och dyngsurt ute.

Ett riktigt riktigt skitväder.

Ja.. nu heter det ju inte en kaffe men det blev så jäkla långt med en kopp kaffe…

Ni fattar ändå.. eller hur?

Dagen är grå och mulen. Det regnar lite, kanske kanske att det var en aning snöblandat, men det är i alla fall blött. Jag och den svarta tog en cykeltur idag. För det är barmark. Igen.

Nu är vi inne och jag har kokat kaffe. Denna gudabenådade dryck som med sitt bruna skimmer skapar vällust hos människan.

Med andra ord. Jag har för mycket blod i kaffeomloppet.

Trött som fan, fast jag sovit nästan nio timmar inatt. Undrar om det är vädret eller om jag håller på att bli sjuk.. hoppas på det första. Jag har inte alls nån lust att bli sjuk igen. Jag var dålig i september och då var jag rejält dålig. Tio dagar. Det var ingen lek. Jag hade låg feber, men den bet sig lixom fast och det tog tid innan jag var på fötter igen.

Så.. nu vill jag ha snö, kyla, och en frisk kropp. Kan man köpa det på Maxi? Det hade varit bra. För jag skulle kunna tänka mig att betala för det faktiskt.

Det finns absolut fördelar med att bo ensam. När man vaknar på morgonen kan man lätt andas åt vilket håll man vill. Det finns ingen som kan ramla död ner av drakens andedräkt, inte heller finns det någon som kan skrämmas till akut hjärtstillestånd av  häxans hår. Det är en konstant ”bad hair day”. Varje morgon. Det är baksidan av ett kort hår. Ett långt hår är inte alls lika illa på morgonen. Det kanske beror på att jag inte ligger stilla..? Jag kanske gnussar hårskallen mot kudden hela natten. Eller så har jag en sån där liten konstig vätte som ställer till det för mig. Han rufsar till håret och tvingar mig att dricka fiskspad när jag sover. Ja, så är det nog. Jag tror det.

Det här är i särklass ett av mina mest meningslösa inlägg någonsin. Ha  ha. Men jag publicerar ändå. Det roar mig, och det räcker långt. Nu ska jag dricka mitt underbart goda kaffe, och sen ska jag ta en dusch och se om jag kan få ”StigHelmertofsen” på skallen att ligga ner. Vore tacksamt.

Den senaste i raden. Påminner om några andra jag gjort, eftersom det är samma tyg. Men dom blir inte lika. Varje väska är unik, och om du skulle vilja ha en så är det bara att höra av sig.