 | Ariel på Skyddad: En förmiddag |
 | WoW på Skyddad: En förmiddag |
| Ariel på Gissa vad jag har gjort i… |
 | Maria på Gissa vad jag har gjort i… |
 | heponimas på Skyddad: I egen hög perso… |
| Ariel på Ehm… |
| Ariel på Skyddad: I egen hög perso… |
| heponimas på Skyddad: I egen hög perso… |
| heponimas på Ehm… |
| Ariel på Ehm… |
Ännu en väska, och om någon skulle vara intreserad intresserad så är dom till salu. (Anm. Blev uppenbarligen så glad att jag inte längre kunde stava..)
Färgerna är fantastiska
Fodret är gult, med vit batik. Fast det är lite gladare gult än det här. Jag behöver en kamera, så jag kan ta fina kort. Men det får bli en senare fråga. Inuti hittar man mobilficka, och innerficka med dragkedja.
Det finns vissa saker som går rakt in i hjärtat och som lämnar ett avtryck som är svårt att skaka av sig.
Ibland väcks saker som vilat till liv, och skapar en känsla av kärlek, glädje och sorg. Det är omöjligt att värja sig, det är omöjligt att inte låta det komma. Livet ger och livet tar. Vi kan inte hindra det som sker, och vi kan inte hindra mötet med det som sker.
Ingenting kan någonsin bli som det varit. Ingenting kan någonsin återgå till det som passerat, allt som sker framåt är nytt.
I min känsla väcks sorg, och glädje. I min känsla finns både tårar och skratt.
I mig finns kärleken.
I mig finns alltet. Helheten.
Jag är tacksam idag för de känslor jag har. För den glädje jag känner, för den sorg jag känner. För att jag kan känna, för att jag kan förstå vad jag känner.
Igår var den sotsvarta hunden inte pigg i magen.
Strax innan fem väckte hon mig med högljudda gnäll och spring fram och tillbaka mellan sovrummet och ytterdörren. Det var bara att kliva upp och gå ut.
Hon han knappt ut.
Stackarn. Lyckligtvis jobbar jag kort dag idag, så då kan jag gå ut med henne så fort jag kommer hem. Vi ska ta en längre runda på nån timme, och då hoppas jag hon klarar sig till två. Ikväll blir det kokt ris till middag för henne.
Är man sjuk ska man ligga till sängs…
WoW efterlyser bilder på min syhörna. Ni får hålla till godo med dom sunkiga mobilbilderna, tyvärr, men så här blev det.
När jag inte ska sitta där, kan jag dra för.
Och vid arbete, ser det ut så här.
Vilket det har gjort ikväll. 
Det är så synd att kameran i min mobil tar så usla bilder, för färgerna ser jättetråkiga ut på bilden. Men det gula är klart lysande och det som ser ljusbrunt ut här, är mera mot orange. Jag ska ta ett kort på den färdiga väskan i dagsljus sen. Då syns det bättre.
Jag älskar dom där riktigt maffiga 70-talsmönstren. Fast jag var där när det hände.
Jag köpte ett bord. Det var 120 cm långt och om jag knuffade mina sovrumsgarderober 20 cm åt sidan så rymdes bordet precis inne i hörnet. Jag har nu inrett en syhörna i sovrummet. Eftersom jag verkligen tycker om den miljö jag skapat där inne, så har jag satt upp en gardin i samma färg som tapeten som jag kan dra för när jag inte sitter där och jobbar. Det blev inte perfekt, men tillräckligt bra för att jag ska kunna leva med det.
Jag har i alla fall sålt en väska. Det var roligt, och den kom till ”rätt” människa dessutom. Med rätt menar jag att personen i fråga passar utmärkt till väskan, eller vice versa kanske…
Jag känner mig nöjd och belåten med min dag.
Men nu är den slut, och jag ska kasta mig i sängen.
Men nu ska jag skapa reda i tvättstugan. Lika bra att ta tjuren vid hornen och gå ner och städa. Bära upp det sista. Pratade med hyresvärden idag, jag tvättade handdukar igår på morgonen. När jag skulle ta upp dem i förmiddags var dom fan inte torra. Han lovade att han ska åka och köpa en luftavfuktare imorgon. Hoppas han håller det löftet.
Igår var dottern och två av henns kompisar ute på HalloweenTrickOrTreating. Dom kom hem med varsin papperspåse smockade med godis. Den här skålen var full! Det är ett under att dom inte fick ont i magen.
Båda flickorna sov över inatt, och dom har legat tvärs över sängarna för att rymmas. Sista gången jag hörde av dom var klockan tolv tror jag. Sen kväll för tre små tioåringar. Men dom hade kul, och då är det värt det.
Idag har dagen rullat på, jag har fixat i tvättstugan och jag har sytt en väska. Är det nån som är förvånad..?
Enkel, ljusblå. Det syns jättedåligt, men det sitter pärlor runt kanten på locket.
Ja.. även om bilden inte gör den rättvisa så blev det fint. Och nu har jag förberett för nästa projekt.
Men först.. tvätt, hund och disk. I den ordningen.
Btw.. kolla in min nåldyna. Den har dottern sytt till mig när hon gick hos dagmamman. Den har armar. Och öron tror jag. Eller så är det väldigt korta ben.
Och jag gör vad jag kan för att slippa.
Men inte hjälper det inte.
Utan trollspö lär jag vara tvungen att gå ner i källaren och vika ihop berget av kläder, handdukar och lakan. Latmasken säger till mig att jag inte behöver mangla idag.
Jag vill sy en väska, inte vika tvätt.
Köket är omgjort till syateljé. Men jag har riktigt roligt!!
Veckans alster kommer här. Väska nummer ett är sydd till min syster som fyller år på tisdag. Väska nummer två är inte sydd till nån. Om jag fortsätter så här, vilket jag mycket väl kan göra, då kanske jag skickar några väskor till min mamma och ser om hon kan sälja dem i sin butik. Vem vet. Båda dom här väskorna är gjorda i återvunnet material, och autentiskt 70-tal. Bara en sån sak.
Jag har jätteroligt!!! Känner mig som ett litet barn på julafton när jag sytt klart en väska och vill genast börja på nästa.
Jag har rusat runt som bara den på jobbet idag. Sen har jag stressat som en liten kippskodd räv för att hinna med allt. Slutade jobba fem, skulle varit och tränat och var tvungen att åka hemifrån halvsju. Jag hade inte handlat, jag hade inte lagat mat, jag hade inte gått med hunden.
När klockan var halvsex hade jag precis landat hemma, jag hade visserligen hunnit in på Ica innan men det var både hund och mat kvar att ordna med.
Jag fick stanna hemma.
Jag fick en ordentligt tilltagen inre konflikt. Vännen med de vackra barnen skulle åka, och dessutom var den ordinarie ledaren sjuk så då skulle vi hålla i det. Men fan… jag höll på att få ett magsår för att jag skulle hinna. Kan säga att jag är full av beundran för mammor och pappor som har sina barn boende full tid. Jag klarar knappt tre veckor utan att nästan gå sönder. Är jag en dålig mamma då? Eller är det fler än jag som känner så?
Hade jag varit själv den här veckan hade jag käkat middag på jobbet, åkt hem, gått med hunden och sen tränat. Nu blev det en kapplöpning mot tiden och jag förlorade rätt stort. Det kändes taskigt som fan att ringa och meddela att vännen fick åka själv. Jag har riktigt dåligt samvete. Fortfarande.
Men jag gick en rejäl sväng med hunden, och jag ringde till en barndomsvän som jag inte pratat med på jättelänge. Jag ska kolla upp en helg nu i november eller december och åka ner till Sthlm och hälsa på henne. Det var skönt att prata med henne. Väldigt skönt.
Ska se om jag lyckas ta ledigt nån extra dag, och sen åka ner och samtidigt träffa min syster. Vore skönt att hälsa på henne också.
Men nu somnar jag snart där jag sitter. Ska bläddra lite i min nya bok om att bli lycklig på jobbet.
Ibland slår en tanke rot. Även om man vet, att det inte är det rätta att göra så kan det vara något som maler, och maler, och maler.
Man slår bort det gång efter annan.
Slutligen hamnar man i en situation som skapar en möjlighet. Men om man har tur, då kommer det något i vägen. Något som gör att den handling man tänkt utföra inte sker.
Ibland kan man känna tacksamhet för de allra minsta sakerna.
Idag tackar jag för att jag inte gjorde det min tanke tänkte. Jag tackar för att någon annan var på rätt plats vid rätt tillfälle. Och för att jag kunde släppa taget, just då.
